Att balansera kraven på förnyelse, utveckling och innovation, dvs. den externa effektiviteten, med kraven på resurseffektivitet, dvs. den interna effektiviteten, blir alltmer kritiskt i organisationers kvalitetsutvecklingsarbete.

I min kommande avhandling kretsar huvudtemat kring frågan om vad som faktiskt krävs för att utföra kvalitetsutvecklingsarbete som möjliggör och främjar bådeständigt förbättringsarbete och innovations- samt utvecklingsförmåga i organisationer.

I morgondagens snabbfotade organisation har vi alla minst tre jobb. 1) Man ska utföra sitt jobb. 2) Man ska arbeta med förbättring, utveckling och innovation kring hur jobbet utförs och 3) Man ska arbeta med sin egen kompetensutveckling. Hur mycket tid lägger du på respektive område och hur kommer det att se ut i framtiden? Det är hög tid för nya organisationsmodeller!

I tider som dessa behöver vi allt stöd och nya idéer som går att få och liksom tidigare har kvalitetsrörelsen haft betydande hjälp av den japanska utvecklingen. Vi blickar åter igen österut där japanska regeringen har formulerat och initierat Society 5.0 som innebär en betydande transformation av det japanska samhället. Japanska Society 5.0 handlar om hur människan bättre ska kunna få användning av digitaliseringens möjligheter, artificiell intelligens och maskinlärande – men på människans villkor!

Det är sannolikt få som ifrågasätter värdet av nyskapande och innovation. Förmågan att få fram innovationer ses numera som en avgörande framgångsfaktor som dessutom vilar på fakta från både forskning och praktisk tillämpning. Men hur vet man att organisationen verkligen är innovativ? Går det att skapa bättre förutsättningar för att vara innovativ och när är ”det nya” att betrakta som en innovation?