Går det överhuvudtaget att leda för hållbarhet?

Min fru är forskare i miljökommunikation. I ett av sina projekt studerar hon ett antal begrepp som kan kategoriseras som ”empty signifiers”. I korthet innebär det att begreppen har urholkats så mycket att de kan betyda allt eller inget – eller vad man själv väljer att stoppa i dem. Likafullt används de exempelvis i en del företags kommunikation, för att sätta upp en snygg fasad och visa att de vet vad man förväntas säga.

Ibland kan jag uppleva att ”hållbarhet” är ett sådant begrepp.

Hållbarhet kan nämligen uppfattas betyda nästan vad som helst. Allt möjligt kan trattas in, från återvinning av kopiatorpapper på kontoret till att skapa mikrolånssystem som möjliggör för fattiga kvinnor i utvecklingsländer att skapa sitt eget ekologiska lantbruksföretag.

Problemet är dock att mycket som inte är hållbart också kan marknadsföras som hållbart. Och att saker som är hållbara på ett plan inte behöver vara det på ett annat. Ett samtida exempel kan vara att tillverka havremjölk för att erbjuda en dryck med mindre påverkan på klimatet, och samtidigt vara ägd av ett företag som skövlar regnskogar och hävdas bryta mot mänskliga rättigheter.

Så när vi pratar om att leda för hållbarhet, hur ska man egentligen förhålla sig till det på ett sätt som blir – tja – hållbart?

Enligt min erfarenhet måste man först och främst definiera för sig själv vad man menar med hållbart. Många har en syn på hållbarhet i tre dimensioner: ekologisk, social och ekonomisk. Och för de här tre aspekterna finns det massor av bra definitioner att falla tillbaka på. Men för att det ska bli någon skillnad, måste de ha en innebörd som betyder något för oss i vår organisation. Vi måste ständigt reflektera över vad hållbarhet är för oss och hur det påverkar vårt sätt att leda och styra verksamheten.

Och i den reflektionen finns det även andra hållbarhetsaspekter att ta in. Som verksamhetens inre hållbarhet: Hur ser vi till att de arbetssätt och processer vi etablerar faktiskt är långsiktigt hållbara för dem som förväntas utföra arbetet? Hur utvärderar vi och utvecklar dem så att de fortsätter vara det? För att kunna ge yttre hållbarhet måste arbetssätten besitta inre hållbarhet – exempelvis organisatorisk, kulturell, teknisk och kompetensmässig.

En annan dimension är idémässig hållbarhet. Världen vi lever och verkar i är en VUCA-värld. Den präglas av snabbrörlighet, osäkerhet, komplexitet och tvetydighet. Det som är sant idag är inte sant i morgon. Att vara långsiktigt hållbar kan ofta betyda att man måste vara kortsiktig i sina beslut om arbetssätt och inte binda sig för hårt vid dagens kunskap och dagens lösningar.

Och sist men inte minst måste det finnas en syftesmässig hållbarhet: Vi måste på djupet hitta vårt ”varför?” Och det gäller inte bara ledningen: Alla i organisationen måste förstå och känna syftet – både intellektuellt och känslomässigt. Vad är själva syftet med att gå den – oftast – längre, krångligare vägen som offrar kortsiktig men känd ekonomisk vinning för vaga löften om en bättre värld i framtiden? Så länge hållbarhet är någonting vi jobbar med för att vi ”förväntas” eller ”måste” blir det varken långsiktig eller motiverande.

Så hur kan vi då alltså leda för hållbarhet och slippa att ordet blir en läpparnas bekännelse eller en ”empty signifier”?

Här är några konkreta utgångspunkter:

  1. Gör det enkelt. Behåll kompassriktningen men förbättra hela tiden arbetssätten. Utgå från ert gemensamma syfte – ”varför?” – och våga vara var kreativa med ”hur?” och ”vem?”.
  2. Utgå från fakta. Skapa en kunskapsbas om potentiella hållbarhetsrisker och -möjligheter och analyser utgående från just er organisation. Tänk brett utifrån många perspektiv och intressenter –ekologisk, ekonomisk, social, inre, yttre. Och använd alla organisationens ögon och öron genom att involvera alla medarbetare i kartläggningen.
  3. Bygg in ständig reflektion. Skapa sammanhang där vi ständigt kan återknyta till frågor som ”är vi på rätt väg? Leder de sätt vi har valt att arbeta till de resultat vi vill skapa? Är vi sanna mot oss själva eller förnekar vi något för oss själva?”
  4. Skapa en sanningssägarkultur. Bygg en miljö av psykologisk trygghet som gör att alla vågar se sanningen i vitögat och berätta vad de ser. Bygg upp mental beredskap på att identifiera och ta konsekvenser av felsteg så att det går att ändra riktning utan prestigeförlust.
  5. Gör det synligt. Följ upp, återkoppla och lyft fram resultaten – vinsterna – av arbetet. Låt alla känna att de bidrar till en viktig och värdefull utveckling.

Det svåra med hållbarhet och andra strategiska frågor är att de ofta är långsamma. Det krävs disciplin att hela tiden prata om frågor som sällan känns akuta – ”viktiga, men inte bråttom”. Och det är den disciplinen som krävs för att hållbarhet ska bli verklighet, både i form av verkliga resultat men också som en självklar del av er verksamhetskultur.

Så går det att leda för hållbarhet? Ja, men det kräver att vi bygger upp en kultur där människor verkligen känner att de bidrar, att det de bidrar till är viktigt och där alla ser och får bekräftat att deras bidrag spelar roll.

Det kan låta som ett stort jobb, men å andra sidan: när vi har byggt upp en sådan kultur kommer vi att lyckas med allt vi vill.

Ola Ljunggren Bergeå

Lycka till!

Ola Ljunggren Bergeå
ola.ljunggren.bergea@real8.se
Real8 Consulting Group

4 Kommentarer
  1. Staffan Söderberg
    Staffan Söderberg says:

    Hej Ola,
    Tack. Bra ämne att belysa. Men kanske du gör precis det som du ifrågasätter andra göra? Dels reducerar du hållbarhet med bara miljöexempel, dels listar du fem punkter som är ganska management-generiska och inte särskilt unika för just hållbarhetsområdet. Du bidrar till att göra begreppet hållbarhet till en empty signifier.

    Hållbarhetsbegreppet har masserats i praktiken, inte bara teorin, och är ganska väldefinierat sedan år 2000 med t ex Global Reporting Initiative, UN Global Compact, ISO 26000, UN SDGs. Även SIQs viktiga management modell har på senare tid börjat väva in hållbarhet med hjälp av de begrepp som gäller på området.

    Om du inte känner till innehållet i dessa standarder/definitioner och istället lutar dig på kvalitetsprofessionen/definitioner, eller media, och då drar slutsatsen att begreppet hållbarhet är en ”empty signifier” – så blir det lika fel som att en annan person som inte förstår kraften i Six Sigma, Lean med mera och påstår att begreppet kvalitet är odefinierat och en ”empty signifier”.

    Låt oss anta att du känner till dessa hållbarhetsstandarder, som du känner till SixSigma med mera inom kvalitetsområdet. Menar du då leda för att verksamheten bättre ska bidra till globala eller svenska mål för just hållbar utveckling, eller menar du leda för att den enskilda organisationen ska bli ännu bättre allmänt och kvalitetsmässig. Anser du att det är upp till den enskilda verksamheten att definiera om leda för hållbarhet ska omfatta t ex anti-korruption, konsumentfrågor, biologisk mångfald, arbetsrätt?

    Det finns många exempel på verksamheter som använder hållbarhet som just empty signifier i kommunikation (se t ex https://hallbarhet.info). På Real8s hemsida pratar ni t ex om egna begrepp som ”klimatkvalitet” och ”hållbar beteendeförändring”? Om ambitionen är att leda för hållbarhet är det viktigt att vi använder begrepp som vi definierar tillsammans i t ex förhandlade standarder istället för att lansera fler egen-definierade.

    Med hopp om att jag tolkade din text korrekt.
    Mvh/Staffan, hållbarhetskonsult

    Svara
    • Ola Ljunggren Bergeå
      Ola Ljunggren Bergeå says:

      Hej Staffan,
      Vilken underbart engagerad och insatt kommentar från en expert på området – tack för det! Jag ska försöka svara på dina frågor.

      Först och främst: Bloggpostens utgångspunkt är begreppet att leda för hållbarhet, såsom den identifierats som en av framgångsfaktorerna i SIQ Managementmodell. Den handlar egentligen inte om hållbarhetsfrågorna i sig, utan är en reflektion över ledarskapets roll och möjligheter när det gäller långsiktiga, ”långsamma” frågor i en organisation.

      Du är ju expert på hållbarhetsfrågor och konsult inom området. Du har säkert stött på att de här frågorna reduceras till ”se bra ut”-frågor som bara ska ”bockas av”. Jag stöter på det hela tiden när det gäller viktiga frågor som inte upplevs ha direkt bäring på resultatet i nästa kvartalsrapport.

      Utifrån det perspektivet är det helt riktigt att begrepp som Lean, Six sigma, TQM, Agile, Coachande ledarskap, Skills management, Talent management, Utvecklande ledarskap osv – alla dessa kan vara precis lika mycket empty signifiers som det jag tar upp i texten om hållbarhet.

      Poängen här är att vad som helst kan bli en empty signifier – en konceptmässig käpphäst – om den inte fylls med syfte, mål, mening och fakta. Med andra ord: Om den inte görs till en ledarskapsfråga som alla andra i vår organisation och påverkar våra beteenden och organisatoriska vanor i vardagen. Om man som ledare inte lyckas med det, spelar det ingen roll alls vad det står i standarder eller hur vi har definierat orden. För orden leder inte till handling.

      Där har du kärnan i budskapet i just den här bloggposten. Och om jag får komma med ett förslag, skulle jag varmt uppmana dig att skriva en bloggpost med DITT perspektiv på frågan. Min text verkar ha skapat en energi i dig, som jag tror skulle kunna resultera i en intressant och utvecklande text. Den skulle kunna ha samma titel som den här, men komma med ett helt annat svar.

      Återigen: Tack för inspelet – jag ser fram emot kommande kontakter!
      Mvh Ola

      Svara
      • Staffan Söderberg
        Staffan Söderberg says:

        Hej Ola,

        Tack. Kanske vi ser samma sak från olika perspektiv: kvalitet, lean, hållbarhet, klimat etcetera kan bara ledas om ledaren tar sig an substansen, annars blir det bara ord. Din bloggpost började lite raljant om att substansen i hållbarhet var allt och inget, kopieringspapper och fattiga kvinnor. Lite som vissa sa förr i tiden att ”allt och ingenting ingår i begreppet kvalitet”, empty signifier.

        Kvalitet och hållbarhet har definierats tillräckligt tydligt under de senaste 20 åren. Hållbarhet har t o m integrerats i SIQs nya management modell kapitel ”2.1 Planerar för en hållbar verksamhet” och ”2.2 Leder verksamheten för Hållbarhet”. Problemet med dessa kapitel är just det du belyser: det innehåller inte mycket hållbarhets-substans (t ex nämns inte mänskliga rättigheter, anti-korruption, klimat, konsument, arbetsrätt, internationella normer, inflytandesfär, med mera).

        I nästa version av SIQs management modell hoppas jag att SIQ vågar ta in mer sådan hållbarhetssubstans – precis som hållbarhetsivrare bör tar in mer kvalitetssubstans. Då kommer SIQs egna skribenter inte längre behöva fundera kring om hållbarhet är en empty signifier.

        Vi kanske borde fundera vidare en lunch när viruset lugnat ner sig.
        Mvh/Staffan

        Svara
        • Ola Ljunggren Bergeå
          Ola Ljunggren Bergeå says:

          Hej igen,

          Precis, jag håller helt med dig. Du formulerar kontentan av det jag försöker förmedla mycket bra.

          Jag inser när jag läser min bloggpost att den kan uppfattas lite raljant i tonen. Jag hade också kunnat vara tydligare med att hållbarhet – precis som kvalitet – inte längre behöver definieras tydligare i ord. De standarder du nämner räcker för de allra flesta tillämpningar.

          Men något jag sett i liknande sammanhang (nu senast inom informationssäkerhet) är att de här ”långsamma” frågorna lätt blir specialistskrån i stället för att byggas in i de organisatoriska vanorna. Det är tillämpningen och ”verkstaden” som måste stärkas.

          Tar gärna en lunch vid tillfälle och diskuterar vidare!

          Allt gott, Ola

          Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *