Vad kan digital transformation lära sig av potatisens intåg i Sverige?

Begreppet ”digitalisering” är på allas läppar, inte minst efter ett halvår med Covid-19, reserestriktioner, inställda möten och arbete hemifrån. På kort tid har samhällets behov av digitala tjänster och verktyg accelererat dramatiskt. Med detta kommer nya behov, krav och förväntningar. Ibland kan man få en känsla av att ”allt” ska digitaliseras. Men så är det naturligtvis inte.

I en ny bok (”Leadership and Digital Change”, Routledge 2020) skriver jag och min gode forskarvän Docent Einar Iveroth vid Uppsala Universitet om hur man kan leda förändring som drivs av ny digital teknik. I boken använder vi bland annat potatis som metafor. Potatis?! Vad har det med digital transformation att göra?! Låt mig strax förklara varför.

Samhällsförändring med hjälp av ny teknik

Men låt mig allra först vara lite akademisk och nördig. Själva ordet ”digitalisering” behöver nämligen definieras tydligare. Idag används begreppet oerhört brett. Vi har noterat att allt ifrån intern rationalisering av analoga processer till stora transformationer av hela branscher och samhällssektorer går under rubriken ”digitalisering”. Ofta är det själva tekniken som står i centrum – det är i själva verket ”datorisering” det handlar om. Vi menar istället att begreppet digitalisering ska definieras som den samhällsförändring som sker med hjälp av ny teknik, alltså olika intressenters ändrade behov, krav, förväntningar och beteenden som följer av att vi använder nya digitala tjänster och funktioner både på jobbet och i våra vardagsliv. Precis som när potatisen kom till Sverige på 1700-talet och förändrade både synsätt, traditioner, jordbruksmetoder och matvanor.

Kommer ni ihåg historien om hur industrimannen och mångsysslaren Jonas Alströmer tog potatisen till Sverige och räddade oss från svält och elände? Ni tror kanske att det var en framgångssaga, där denna nya exotiska rot från Sydamerika togs emot med öppna armar av en plågad befolkning?! Så var det inte. Det gjordes ett flertal misslyckade försök att få folk att odla potatis istället för annan gröda. Men misstron mot det nya var stark.

Man förstod varken grödan eller odlingstekniken, inte heller vad man skulle göra med det som växte upp. Hur skulle den tillagas? Många åt potatisblast och blev sjuka. Att äta jordiga knölar mötte också misstro, var det ändå inte djävulens påfund? Vad sa kyrkan om saken?! Trots svält och elände fanns ett stort förändringsmotstånd mot det nya och okända. Att höga män från huvudstaden försökte sprida kunskap via komplicerade skrifter gjorde inte saken bättre. Det tog därför flera decennier innan potatisen fick fäste bland befolkningen. Men, när det verkligen skedde ledde det till både bättre folkhälsa, ny matkultur, nya odlingstekniker och jordreformer.

Potatisen blev alltså en katalysator för en radikal samhällsutveckling, precis som datorn varit sedan 1950-talet. Det som gjorde att ”potatistransformationen” lyckades var bland annat att man från Stockholm förstod att det inte gick att bara skicka ut dekret och krav om ny gröda och odlingsteknik, man måste också arbeta med en beteendeförändring hos folket. Denna insikt gällde då och gäller i högsta grad också dagens förändringsledare.

Digitaliseringsinitiativ måste också drivas i två dimensioner, enkelt uttryckt både ”inifrån” och ”utifrån”. Det interna inifrånperspektivet (som nästan alltid handlar om automation, rationalisering och effektivisering) måste kompletteras med ett externt perspektiv som handlar om att förstå och tillgodose användarens (eller kundens/brukarens) ändrade behov, krav och förväntningar.

Den digitala paradoxen

Digitalisering är alltså samhällsförändring med hjälp av ny digital teknik. Och att leda förändring med hjälp av nya tekniska landvinningar handlar som så mycket annat om beteendeförändringar. Här måste vi som leder olika typer av digitaliseringsinitiativ lära oss att anpassa strategin efter den förändring vi står inför. Är det en digital finjustering eller en total transformation av verksamheten? ”Allt” ska sannolikt inte digitaliseras, även om det ibland kan låta så. Vi tror till exempel inte att AI och robotar tar över världen och dödar oss alla i sömnen. Traditionella analoga gränssnitt och personliga relationer kommer att överleva under överskådlig tid, i alla fall inom många samhällssektorer och branscher. Det gäller därför att anpassa sin digitala transformation utifrån både den egna verksamhetens och kundernas behov, krav och förväntningar.

Slutligen vill vi i boken också slå ett slag för gamla hederliga mänskliga kontakter. Vi vet nämligen att nya digitala tjänster också har skapat det vi kallar en ”digital paradox” – många tjänster har förvisso kommit närmare och finns tillgängliga dygnet runt, men avståndet till nära, personliga relationer har ökat. Det är själva kärnan i vårt budskap. Potatisen bidrog till att göra vårt land starkt och framgångsrikt. Det kan även digitaliseringen göra. Om vi driver förändringen på rätt sätt.

Jacob Hallencreutz

Med vänliga hälsningar

Jacob Hallencreutz
jacob.hallencreutz@epsi-rating.com
Styrelseordförande och Koncernchef, Svenskt Kvalitetsindex

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *